Årets valrysare är över, och resultaten är nu common sense.
Jag vill inte gå in på de vilda mediespekulationerna om hur nästa regering ser ut, skall i stället fundera på några aspekter ur finlandssvensk synvinkel:
- den obligatoriska skolsvenskan ligger risigt till: trots att blivande statsminister Katainen försvarar status quo har ju samlingspartiets majoritet i en omröstning röstat för frivillig svenskundervisning i grundskolan. Återstår att se vilken tyngd Folktingets Ahtisaari-rapport har kvar med riksdagsvalets facit i hand.
- den svenska riksdagsgruppen är nästan helt intakt: en Gästgivars kom in från Vasa valkrets, hur tacklar man Sannfinländarnas oskrivna front?
- lokala förskjutningar har nu skett, vilket kommer att inverka på bl.a. kommunfusions-planer. I min hemkommun Ingå fick t.ex. Sfp 41,5% av rösterna, medan Sannf. tog hela 9%. I många tvåspråkiga kommuner finns det troligen en otålighet att polarisera språk-debatten i stället för att bygga över klyftorna. Trist!
- den fria bildningen påverkas indirekt, speciellt när det klarnar vem som tar hand om ministertaburetterna inom utbildning och kultur. Studieförbunden kan påverkas direkt då de nu hotas av en snedvridande politisering: det finns ett förslag om att till partierna närliggande studieförbund skulle få sina statsstöd enligt parlamentariska platser, vilket jag har motarbetat med alla medel. Då kunde ju Sannfinländarna grunda ett studieförbund och kräva sin del av kakan!!
- arbetsverkstäderna torde fortfarande gynnas, eftersom alla pratar om ungdoms- arbetslösheten. Den regionala bilden kan dock förändras; viktigt skulle vara att få permanenta lösningar till stånd under inkommande regeringsperiod.