Öppningstal,  Landsbygdsriksdagen 25.9.2010 Haiko Borgå

Ärade deltagare,

varmt välkommen till den i ordningen 11:e finlandssvenska landsbygdsriksdagen, om man räknar med början i Vörå år 1990. Vi firar med andra ord 20-årsjubileet av detta medborgarforum för landsbygdens utvecklare på svenska i Finland, arrangerat vartannat år på olika håll och med hjälp av entusiastiska lokala krafter.

Jag vill genast i början från Svensk Byaservices sida tacka de lokala arrangörerna, Östra Nylands Byar, och speciellt Mia Aitokari, som gjort det möjligt för oss alla att samlas här på Haikko gård. Fina (herr)gårdar är ju något av ett ”brand” för den östnyländska landsbygden….:)

Senaste gång – i september 2008 -  samlades vi för första gången på Åland, med Ålands bildningsförbund som lokal medarrangör. Den gången präglades fråge-ställningarna av nordiskt samarbete, skärgården, skördefest och som alltid, landsbygdens ödesfrågor. Framtidsforskaren Janken Myrdal talade om landsbygdens tre långa tidslinjer: systemkrisen då gamla strukturer bryts ned, livsstilsförändringar som bl.a. kommer utav en ökad klimatförändring, och den nordiska landsbygdens geografiska utmaningar när urbaniseringen, arbetspendlingen, kraven på rekreation ökar hos nutidsmänniskan.

Det finns något djupt gemensamt, och alldeles speciellt, när man ser på landsbygds-riksdagarnas korta men intensiva historia:

-          det gemensamma är reflektionerna över landsbygdens, språkets och den lokala kulturens dagsläge, som ALLTID befinner sig i ett kritiskt tillstånd. Hotbilderna tornar upp sig som höstmoln på himlen, och manar landsbygdsaktörerna till direkta och omedelbara åtgärder. Det är ju en klassisk tanke, att en hotbild alltid skapar en mobiliserande motbild.

-          det speciella med just årets landsbygdsriksdag är temat – förhållandet mellan byn och kommunen. Går det att skapa konsensus kring tanken att byn – och i städerna stadsdelen – utgör den mest lokala beslutsnivån? Kan vi tillsammans inse att kommunerna och byarna, bönderna och bya-aktivisterna  “paddlar i samma kanot” så som jag skriver i Landsbygdsriksdagens tidning?

Om inte vi landsbygdsaktörer finner varandra på alla nivåer, så har vi en verklig hotbild, en framtidens skugga som mörk faller över oss. Vi behöver fastmer söka motbilderna, så som Edith Södergran skriver i sin titeldikt Framtidens skugga:

“Jag vet att icke en droppe regn sig suger i jorden
som icke är skriven i de eviga tidernas bok.
Jag vet så visst, som att solen går opp,
att jag aldrig skall skåda det andlösa ögonblick, då hon står i zenit.

Framtiden kastar på mig sin saliga skugga;
den är ingenting annat än flödande sol”

Följande Södergrans lyriska logik, så finns det något poetiskt i ordparet döende/levande landsbygd. Och bakom orden finns en stentuff och krass verklighet, något som vi förhoppningsvis får höra mer om i professorerna Krister Ståhlbergs och Eero Uusitalos inledningar…

Landsbygdsriksdagen befinner sig i ett interregnum mellan å ena sidan att vara en manifestation över vad lokala landsbygsaktörer åstadkommer enskilt och tillsammans, å andra sidan att vara en riktig RIKSDAG, en kanal för den politiska makten som finns i kommun, landskapsförbund, riksdag och regering.  Jag vill påminna om att Landsbygdsriksdagen inte bara är en privat nöjesresa för lika-sinnade lokalpatrioter, utan ett seriöst medborgarforum som sätter agendan för de närmaste årens finlandssvenska landsbygdsprogram!

Från Svenska temagruppens sida har vi nämligen förväntningar på att årets Landsbygdsriksdag skall präglas av framåtanda och konkreta idéer som kan föras vidare. SveT är en relativt ny konstruktion, ett finlandssvensk temagrupp inom YTR, som är den landsbygdspolitiska, tvärsektoriella samarbetsgruppen (JoSM) för den breda landsbygdspolitiken i Finland. Just nu funderar vi på SveT:s följande mandatperiod 2011-2013, och denna riksdag kan ge oss värdefull vägkost.

Tärningen är kastad, och den finns nu hos oss deltagare i Landsbygdsriksdagen på Haikko gård. Frågan är om tärningen visar på ett - i betydelsen en döende landsbygd som gett upp inför hotbilderna – eller sex, i betydelsen en levande landsbygd där dess invånare trotsar hoten med egna motbilder. Slumpen avgör inte vad resultatet blir – det gör vi själva, genom det demokratiska spelrummet!