Tankar om jämställdhet |
« » |
Idag fredagen den 19 mars flaggar Finland för Minna Canth-dagen.
Minna Canth (1844-1897) var en förkämpe för kvinnosaken, stridbar författare, ungfinne och socialist. Hon jobbade hårt för kvinnors rätt till utbildning, och var bl.a. med om att starta ett halvdussin skolor i Kuopio.
Närmast i jämförelse tänker jag på Ellen Key i Sverige (1849-1926): Ellen Key var alltså Sveriges Minna Canth i sin historiska kontext.
Idag på 2010-talet tror vi att saken är fixad, men, men, män! Kvinnoorganisationernas centralförbund (62 NGO:s) skriver i publikationen Naisen ääni/Kvinnans röst:
"Könet är fortfarande den viktigaste faktorn som leder till ojämlikhet i det finländska
samhället. Majoriteten av dem som drabbas av ojämlikhet på grund av kön är kvinnor och diskriminering förekommer överallt.
Ett stort problem är illusionen om jämställdhet som genomsyrar hela det finländska samhället. Jämställdheten mellan könen upplevs inte som ett stort problem eftersom man anser att jämställdheten redan uppnåtts och alltså inte aktivt försöker främja den. Man tror också att om jämställdhet ännu inte uppnåtts så förverkligas den av sig själv, t.ex. genom utbildning.
Enligt jämställdhetsbarometerna 2001 ansåg 31 % av de finländska männen att jämställdhet redan uppnåtts, men endast 14 % av kvinnorna. I Finland råder en jämställdhetens paradox. Utomlands och för utländska gäster berättar vi stolt att finländska kvinnor aktivt deltar i olika samhällsområden, särskilt inom politik och på arbetsmarknaden. I hemlandet väcker ordet jämställdhet fortfarande motstånd och
irritation."
Mansforskaren Bert Bjarland sade i dagens Min Morgon (19.3.10) på FST 5 att göra könskampen - och med den "..könsrollerna till vars och ens personliga grejer, såsom idag religionen - man pratar inte om det, man utvecklar nånting som passar just mig, och det är okey med alla."
Det är en extremt individualistisk poäng, som låter förrädiskt politiskt korrekt. Poängen enligt mig är att visst kan man prata om både könsroller och religion, vi lever ju i ett öppet samhälle. Dessutom har varje individuella åsikt sin koppling till någon värdering eller ideologi, till något mer kollektivt.
Jag flaggar för en öppen, fortgående debatt om jämställdhet, som synliggör olika värderingar och illusioner om att vi redan nått ända fram...
Minna Canth (1844-1897) var en förkämpe för kvinnosaken, stridbar författare, ungfinne och socialist. Hon jobbade hårt för kvinnors rätt till utbildning, och var bl.a. med om att starta ett halvdussin skolor i Kuopio.
Närmast i jämförelse tänker jag på Ellen Key i Sverige (1849-1926): Ellen Key var alltså Sveriges Minna Canth i sin historiska kontext.
Idag på 2010-talet tror vi att saken är fixad, men, men, män! Kvinnoorganisationernas centralförbund (62 NGO:s) skriver i publikationen Naisen ääni/Kvinnans röst:
"Könet är fortfarande den viktigaste faktorn som leder till ojämlikhet i det finländska
samhället. Majoriteten av dem som drabbas av ojämlikhet på grund av kön är kvinnor och diskriminering förekommer överallt.
Ett stort problem är illusionen om jämställdhet som genomsyrar hela det finländska samhället. Jämställdheten mellan könen upplevs inte som ett stort problem eftersom man anser att jämställdheten redan uppnåtts och alltså inte aktivt försöker främja den. Man tror också att om jämställdhet ännu inte uppnåtts så förverkligas den av sig själv, t.ex. genom utbildning.
Enligt jämställdhetsbarometerna 2001 ansåg 31 % av de finländska männen att jämställdhet redan uppnåtts, men endast 14 % av kvinnorna. I Finland råder en jämställdhetens paradox. Utomlands och för utländska gäster berättar vi stolt att finländska kvinnor aktivt deltar i olika samhällsområden, särskilt inom politik och på arbetsmarknaden. I hemlandet väcker ordet jämställdhet fortfarande motstånd och
irritation."
Mansforskaren Bert Bjarland sade i dagens Min Morgon (19.3.10) på FST 5 att göra könskampen - och med den "..könsrollerna till vars och ens personliga grejer, såsom idag religionen - man pratar inte om det, man utvecklar nånting som passar just mig, och det är okey med alla."
Det är en extremt individualistisk poäng, som låter förrädiskt politiskt korrekt. Poängen enligt mig är att visst kan man prata om både könsroller och religion, vi lever ju i ett öppet samhälle. Dessutom har varje individuella åsikt sin koppling till någon värdering eller ideologi, till något mer kollektivt.
Jag flaggar för en öppen, fortgående debatt om jämställdhet, som synliggör olika värderingar och illusioner om att vi redan nått ända fram...
| Skriv en kommentar |
Bert